Att avgöra vem som ska ha vårdnaden av barnen vid en separation kan bli föremål för en rättslig process. Det vanligaste är att man delar på vårdnaden men i somliga fall är det inte lämpligt.
Vad händer egentligen när man separerar med sin partner och man har gemensamma barn ihop? Det kommer utan undantag att uppstå någon slags diskussion eller till och med förhandling om var barnen ska bo, hur mycket de ska på hos vardera förälder och vem som ska få ha barnen på högtiderna. Det är mer eller mindre oundvikligt och i många fall kommer man inte heller överens på egen hand. Då kommer Socialtjänsten och juristerna in i bilden. Vad man oftast eftersträvar är att föräldrarna kan dela på vårdnaden med så kallad gemensam vårdnad. Då får barnen rätt till båda sina föräldrar, vilket förtydligas att de har i föräldrabalken, även om boendeuppläggen kan se lite olika ut. Men med gemensam vårdnad är båda föräldrarna vårdnadshavare och ska därför vara lika delaktiga i besluten som tas kring barnen.
Var ska barnen bo?
Vid alla separationer är det inte möjligt, eller önskvärt, att dela på vårdnaden mellan parterna. Vad som då kan bli aktuellt är ensam vårdnad för någon av föräldrarna. Det innebär att en av föräldrarna får all beslutsmakt kring barnet och det är även hos den föräldern som barnet kommer på hos på heltid.
Den förälder som inte har någon vårdnad har då inte rätt till information från exempelvis skola, sjukvård eller andra myndigheter om barnet, även om man är biologisk förälder. Att bli av med vårdnaden innebär att alla juridiska band mellan förälder och barn klipps.
Umgängesrätt med föräldrarna
Ensam vårdnad aktualiseras ofta enbart i särskilda fall då vårdnadshavaren i fråga utgör en fara för barnen. Det kan till exempel vara missbruk, våld eller hot om våld med i bilden som gör att personen inte anses lämplig att vara vårdnadshavare. Ensam vårdnad innebär dock inte att föräldern utan vårdnad inte får lov att träffa barnen. Ofta arrangerar man särskilt umgänge på olika villkor så att barnen kan träffa båda sina föräldrar trots allt.
Vad som också bör tilläggas i sammanhanget att en vårdnadshavare inte nödvändigtvis behöver vara en biologisk förälder. Ibland händer det att ingen av föräldrarna kan ha vårdnad över sitt eller sina barn. Vid en adoption till exempel är adoptivföräldrarna inte biologiska föräldrar till barnet – men de blir fortfarande vårdnadshavare.